Kan vi vara på väg mot en ny tid då människor blir mer öppna för det andliga och att människor vågar förstå att det finns mer än det fysiska materiella livet?
Disney/Pixars nya film Coco är en underbar film om Miguel, en mexikansk pojke som växer upp i en familj och släkt där alla blir skomakare. Men Miguel älskar musik och vill ägna sig åt musik. Det måste han göra i smyg, för hans släkt hatar musik sedan flera generationer.
Miguel hamnar av flera omständigheter i andevärlden, i de dödas värld, där alla som inte längre lever i vår fysiska existens, har hamnat. Där möter han olika personer och ger sig på jakt efter sin store idol, en musiker. Om du vill veta mer om filmen kan du läsa recensioner i kulturbloggen, som finns här.
Visst andarna i de dödas värld är skelett med kläder och ser ut som snällare versioner av karaktärer i A Tim Burtons A Nightmare before Christmas. Så visst det är väl inte hur andevärlden egentligen ser ut och fungerar. Det viktiga är att sinnena öppnas för tanken att livet fortsätter efter den fysiska döden. Att existensen är mer än den här materiella.
Jag tror Coco kan vara en underbar familj att gå på hela familjen och som kan göra att barn funderar vidar och ställer frågor. En film som öppnar för att våga tro att våra nära som gått ur tiden ändå finns.