Om liv och död

Existentiella tankar och funderingar

Spiritualism

Grattis moderna spiritualismen – fyller 170 år

by

Spiritualism, att människor som är i sin fysiska kropp kan kommunicera med människor som lämnat det fysiska livet, har egentligen alltid funnits. Men den form av spiritualism som spridits under senare århundradet, men särskilda metoder för att kommunicera med andevärlden, kallas för den moderna spiritualismen.

Den moderna spiritualismen startade den 31 mars 1848 på kvällen hos familjen Fox i Hydesville, New York, USA.

Hydesville var en liten by några mil utanför Rochester, New York. Den 11 december 1847 flyttade John Fox tillsammans med sin fru Margaret och deras döttrar dit.

Familjens två yngsta systrar, Margaret (kallad Maggie) (1833–1893) och Catherine (Kate) (1837–1892) hade stört sig på knackningar i väggen i deras rum. Men den här kvällen upptäckte hela familjen att det gick att få kontakt med en ande genom knackningarna. Margaret var åtta år och Kate sex år.

Sajten iFokus berättar:
För att ge dig en mer personlig känsla för vad som ägde rum den här kvällen, den 31 mars 1848 återges här en av fru Fox den 4 april samma år, underskriven redogörelse:
Första kvällen vi hörde oljuden steg vi alla upp ur sängarna, tände ljus, och sökte igenom hela huset, hela tiden hörandes ljuden, utan att vi kunde begripa vad det var som lät. Även om ljudet då inte var så högt knarrade det i alla möbler, till och med sängarna. Vi kände till och med knarrandet i golvet när vi stod på det. Och så fortsatte det ända tills vi somnade runt midnatt. Kvällen den 30 mars stördes vi hela tiden, ljud hördes i hela huset från alla håll och kanter. Min man ställde sig utanför dörren och jag stod på insidan av samma dörr men ändå hördes knackningar inifrån dörren mellan oss. Vi hörde fotsteg i trappan, vi kunde slappna av överhuvudtaget och insåg att det måste vara någon olycklig ande som spökade.
Jag hade hört talas om sådant men aldrig själ tidigare varit med om något som inte gick att förklara.

Fredag kväll, den 31 mars, bestämde vi oss för att gå till sängs tidigt och inte låta oss störas utan försöka att få sova ordentligt. Min var här vid alla tillfällen, hörde oljuden och hjälpte till i sökandena. Vi gick och lade oss väldigt tidigt på kvällen; det hade knappt börjat mörkna. Jag var så påverkad av sömnbristen att jag kände mig nästan sjuk. Min man hade ännu inte lagt sig när vi hörde de första ljuden den här kvällen. Det var precis som tidigare, samma oljud började, igen. Barnen, som sov i samma rum men i en egen säng, hörde knackningarna och försökte härma ljuden genom att knäppa med fingrarna.”

– Mitt yngsta barn, Cathie, sade: ‘Mr Splitfoot, gör som jag gör’ och så klappade hon sina händer. Ljuden följde hennes och gjorde precis samma antal knackningar. När hon slutade, stannade ljuden av för en kort stund. Sedan sa Margaretta: ‘Gör efter mig. Räkna till ett, två, tre, fyra’ medan hon samtidigt klappade lika många gånger; och knackningarna härmade henne! Hon var rädd för att göra så igen.
Sen sade Cathie till henne på barns vis: ‘ Åh, mamma, jag vet vad det är. I morgon är det första april och någon försöker busa med oss'”

– Då tänkte jag att jag skulle genomföra ett test som ingen annan än vi kunde svara på. Jag bad att få svar på hur gamla var och en av mina barn var. Genast kom svaret, korrekt, med en kort paus mellan barnen. Sedan en längre paus, tre knackningar, lika många år som minsta barnet varit när det dött.

– Då frågade jag: ‘Är du en människa som svarar på mina frågor? Inget svar. Jag frågade: ‘Är du en ande? I så fall, knacka två gånger’ Genast kom svaret, två knackningar. Jag frågade: ‘Om det är en skadad ande, knacka två gånger’ Nu knackande det så högt att huset skakade. Jag frågade: ‘Skadades du här i huset?’
Återigen två knackningar. På frågan *’Lever personen som gjorde dig illa’ svarades ännu en gång med två knackningar. Genom samma metod fick jag reda på att den jag talade med var en man, 31 år gammal, han hade mördats här i huset och hans kvarlevor var begravda i källaren; hans familj bestod av fru och fem barn, två söner och tre döttrar, alla levde när han dog, men att hans fru senare också hade dött. Jag frågade: ‘Om jag hämtar hit några grannar, fortsätter du knacka så de också kan höra dig?’ Anden knackade bekräftande.”

De två yngsta systrarna Fox blev berömd som medier och deras föräldrar och äldre storasyster Leah tog dem på turnéer. Att barn är mer öppna för det mediala är väl känt. Sorgligt nog fick de båda mediala systrarna grava alkoholproblem med åren. Inte så ovanligt för medier som har mycket publik och gör succé.

När de blev vuxna gifte sig Maggie med Elisha Kane, en man som var mycket skeptisk till mediumskap. Maggie gjorde under den tid då hon var gift med honom ett uttalande om att deras mediala förmågor var bluff och hon slutade att ge seanser. Men senare, när hennes make hade dött, tog hon tillbaka sitt bekännelse och sade att hon varit tvingad till att avge den och hon återupptog sitt mediumskap tillsammans med sina systrar.

Den typ av mediumskap som blev stor i och med systrarna Fox kategoriseras in under fysiskt mediumskap. Fysiska medier får igång fysiska fenomen, som i Fox-systrarnas fall knackningar. Det finns fysiskt mediumskap fortfarande men det vanligaste är det mentala mediumskapet. Här kan du läsa mer om mentalt mediumskap.

Går det att beställa vilken ande som ska komma?

by

Går det att beställa en ande? Alltså går det att önska att en särskild av dina älskade som gått ur tiden kommer när du går till ett medium? Kanske är det sörjande föräldrar som kommer och den enda från andra sidan som mediet plockar fram är en granne till farmor från barndomen. I mina öron är det rent av hånfullt att i en sådan situation bara få fram andar som inte betyder något för de sörjande och inte ger någon tröst.

När jag började gå på seanser var det vanligt att seansledaren påpekade att vi inte kunde förvänta oss någon särskild ande utan vi måste vara tacksamma för de som kom. Det kom också många klassiker: en smal äldre kvinna med grå kjol och en vit hund som kanske var en väninna till mormorsmors granne eller den där händige farbrorn som brukade hälsa på farfar. Nej jag ska inte raljera. Det är klart det kom många träffsäkra starka kontakter från andra sidan.
Men sakta började detta förändras. Det kom medier som utbildats sig på Arthur Findlay College och uppmanade oss att före seansen, eller privata sittningen, tänka på de nära och kära vi gärna ville få kontakt med.

När jag började utbilda mig inom mediumskap och bland annat åkte till Arthur Findlay College fick vi träna mycket på att få fram de från andevärlden som var viktigast för den sörjande.
Så var är det som gäller? För att reda ut det här intervjuade jag två av Sveriges mest seriösa medier och lärare i mediumskap, Mia Ottosson och Carina Tanaskovic från Speak of Spirit.
De har båda arbetat som medier i många år och har hållit i åtskilliga utbildningar. Mia Ottosson är dessutom den enda av alla lärare i mediumskap i Skandinavien som är certifierad till att utbilda på Arthur Findlay College. Mia och Carina är övertygade om att det går att få fram den från andevärlden som den sörjande mest av allt vill träffa.

– Jag var också upplärd att det inte gick att få fram den ande som de sörjande längtade. Det var det duktiga medier Simone Key som fick mig att tänka till och ändra min uppfattning, berättar Mia Ottosson.
-Jag var upplärd att vi som medier får ta den ande som kommer. Men sedan jag slutade tro på det sättet har jag upptäckt att de som någon sörjer alltid finns där omkring dem.
Mia och Carina har jobbat enligt den principen nu i femton år och deras elever får träna på det under kurserna.

– Det fungerar alltid fast med olika resultat, säger de.
De som går ur tiden existerar inte på samma fysiska sätt som vi gör. De är inte bundna av tid och rum på samma sätt. De som gått ur tiden och som är viktiga för oss finns nära oss, hela tiden, bara ett andetag bort.
-När det kommer någon på en privat sittning hos mig så skannar jag liksom av vilka de har på andra sidan, det känns omkring, berättar Mia Ottosson. Jag tror de finns omkring oss så länge vi behöver dem.
Anledningarna till att medier så länge hävdat att det inte går att önska vem som ska komma har säkert flera skäl. Men ett är bekvämlighet.

– Det är en trevlig ursäkt, säger Carina. Det tar bort press förstås. Då kan vi som medier skylla på andevärlden.
Carina och Mia är överens om att vi aldrig kan skylla på andevärlden. Det är alltid vi medier som inte kan känna in energin på rätt sätt.
– Om någon betalar 600 kronor för att få kontakt med sitt barn och det enda de får är farmors grannfru, då tycker jag inte de ska behöva betala, säger Mia och Carina.
De lägger till:
-Medium kanske inte alltid lyckas. De är sådant som händer. Men vi tycker att denne då ska ta ansvar för detta och säga att det inte beror på att de nära och kära från andevärlden inte är här utan det är jag som inte klarar av att förmedla den kontakten. Vi har alla personligt ansvar, men försöker alltid försöker göra sitt bästa.
– Det handlar mycket mediets osäkerhet och press att leverera som påverkar dem många gånger. Precis som i livet klickar vi lättare och har lättare att prata med vissa jämfört med andra och det är likadant med andra sidan.

Den som vill få kontakt med en älskad som lämnat det fysiska livet bör nog helst gå på en privat sittning, för på en storseans är det ofta många i publiken och alla kan inte räkna med att det ska komma någon till dem. Under en privat sittning får den som vill ha kontakt med nära och kära i andevärlden mera tid med mediet och alla som kommer har anknytning till den sörjande.

En sörjande mamma skrev i en Facebookgrupp för andligt intresserade att hon önskade av hela sitt hjärta att få kontakt med sitt barn dött. Det jag upplevt och lärt mig under kurser i mediumskap och intervjuer jag gjort med medier är att de vi älskar och som gått ur tiden finns omkring oss och de vill inget hellre än att få kommunicera med oss, att få tala om att de har det bra.
När jag svarade den sörjande mamman att hon absolut kan få kontakt med sitt barn på en privat sittning med ett bra medium fick jag så mycket hat.
Ja det är helt otroligt att människor i en grupp för andligt intresserade som ska stå för kärlek kan slå så hårt mot någon som har en annan uppfattning än de själva har. Helt otroligt. Jag blev idiotförklarad. Inget seriöst medium skulle någonsin ta fram ett dött barn åt en sörjande förälder bara för att föräldern längtade efter kontakt, fick jag höra.

Jag hänvisade då till att mycket seriösa och kunniga medier på Arthur Findlay College i England lärde ut att ett medium mycket väl kan få fram de andar som den sörjande helst vill träffa. Då fick jag höra att ”Den där Arthur kan dra någon gammalt över sig”.
Meningarna går isär om det här.

Om du vill veta mer om hur ett medium jobbar kan du läsa här om mentalt mediumskap.

Mentalt mediumskap

by

Mediumskap är att vara en bro mellan vår fysiska värld och de andar som lämnat det fysiska livet.

Det finns två slags mediumskap. Det fysiska mediumskapet innebär att andevärlden kan använda mediet (som oftast är i någon form av transtillstånd när dteta sker) och andevärlden kan använda mediet för att visa sig på fysiska sätt och alla närvarande kan uppleva och förnimma samma sak, med något av våra sinnen. Se samma sak, höra samma sak, lukta, smaka eller känna samma sak.
Fysiska fenomen är när andevärlden kan utföra saker som vi kan uppfatta fysiskt – och det kan ske både med och utan medier.

Mentalt mediumskap är när andevärlden kommunicerar via ett medium. Mediet kan i sitt inre kommunicera med andevärlden. Mentalt mediumskap är den vanligaste och mest förekommande formen av mediumskap, vilket innebär att andevärlden kommunicerar med mediets sinnen och mediet förmedlar kommunikationen. Mediet fungerar som en förmedlare av information mellan andevärlden och vår värld.

Ofta går det till så att ett medium som arbetar med mentalt mediumskap återger dess upplevelse av andevärlden genom att beskriva hur de såg ut när de levde och vad de sysslade/arbetade med. Detta först och främst för att ge bevis för att de har kontakt med den de säger sig vara i kontakt med.

Det är mediets uppgift att kunna ge en så bra beskrivning av andekontakten och leverera starka bevis så att det inte råder någon tvekan  om vem kontakten är.

Vanligt är att dessa beskrivningar från ett medium innehåller utseende, kroppsform, relation till den som är hos mediett, ålder vid övergång till andevärlden, personlighet, arbete/sysselsättning, eventuella sjukdomar och dödsorsak. Namn är också något som kan dyka upp. Men det har också hänt att medier kunnat ge oerhört starka bevis som bankkontonummer eller namn på filer på en dator, som Rosemari Södergren berättar om i boken Beviset.

Dessa mediala demonstrationer kan vara fyllda med värme, hjärtliga skratt och humor. Det behöver ju inte bara vara tårar och sorgligt för att man pratar med nära och kära som överlevt det vi kallar för fysisk död. Bevisfaktorn brukar vara väldigt hög, och om mediet arbetar på ett professionellt och seriöst sätt så brukar mediet personligen vilja ge så starka bevis som möjligt.

Inom mediumskap och spiritualism brukar det förklaras med utgångspunkt att allt i världen består av energi. När människor går ur tiden förändras deras energi-tillstånd. Deras nivå ska kunna kommunicera med vår nivå.

Carina Tanaskovic från Speak of Spirit beskriver det i korthet::
Mentalt mediumskap går via vårt mind (sinne) där vi tolkar / översätter den energi som förmedlas till oss. Det är vårt sinne och genom det alla våra livserfarenheter vi har som hjälper oss att göra just detta. Går att ha en hel föreläsning om men det är grunden.

Mediet Helena Vestin från Smedjebackens Spiritualistiska Center – Engelen bekriver hur hon upplever att det går till:
När jag jobbar och får kontakt med andevärlden så jobbar jag med alla mina sinnen, den starkaste är min känsla, jag känner andens närvaro, personlighet och karaktär, jag känner om det är en man/kvinna och ungefär ålder. Från känslan så får jag bilder, det kan vara bilder från mitt egna liv anhöriga så jag ska delge viss information om. Ibland kommer symboler, då vet andevärlden vad jag associerar just den symbolen med tex rosa rosett= bröst cancer. Jag använder färgtolkning i mitt mediumskap också så om persoligenheten är dominant ser jag mycket röd färg och är den grön är det en omhändertagande person.

Jag kan få en färg för ett visst tillstånd också. Ibland hör jag och då hör jag som i en tanke.
Mer man är fokuserad på sin uppgift och vill vara så bra kanal som möjligt så behövs det att man bygger energin så kommunikationen mellan världarna blir möjlig.
Så fokusering, diseplin och ödmjukheten kommer man långt på
Varje kontakt är som att lägga en rebus..

Buddhism och spiritualism – en jämförelse – olikheter och likheter

by

Buddhistiska tankar och spiritualistiska tankar har en del gemensamt men där finns också en stor skillnad.
Buddhas lära, enligt buddhister, är ingen tro utan något som också går att bevisa vetenskapligt. Där går spiritualismen i samma spår. Spiritualistiska idéer/filosofi säger att vi kan kommunicera med de som så kallat har dött, det vill säga de har lämnat sin fysiska kropp. Detta är ingen som spiritualister menar att någon behöver omfatta utan bevis. Att bevisa livets fortsatta existens ska spiritualistiska medier bevisa. Förhållningssättet gentemot vetenskap är lika inom buddhism och spiritualism.

Däremot är det ingen annan religion är spiritualism som bygger på övertygelsen att det går att kommunicera med de som gått ur tiden, låt oss kalla den existensen för andevärlden (det är ett vanligt begrepp).

Spiritualistiska medier är tränade i att kommunicera med andevärlden, att kunna känna in, lyssna av andevärlden. Det gör medier med alla sina sinnen. En grundtanke är att allt är uppbyggt av energier – och energier kan kommunicera med andra energier.

Där finns en likhet med buddhism, som också ser den nuvarande fysiska existensen som en form av energier, eller flöde av energier. Men här kommer också den stora skillnaden:

Icke-jaget är en av buddhismernas mest centrala begrepp. Det betyder ungefär “frånvaro av egen existens”. Det vill säga frånvaro av möjlighet att vara till oberoende av andra. Ingenting äger självständig existens eller en existens som är oberoende av andra.

Buddha lärde ut att det vi kallar jag är en energi som byggs upp av händelser, processer och relationer. Det finns ingen kärna eller natur och inte heller något jag bakom fenomenen. Detta är sant även om personer. Enskilda människor är inte individuella varelser med en inre kärna – utan bara händelser och processer utan centrum.

Vanligtvis upplever vi världen som bestående av ting. De buddhistiska munkarna upptäckte genom meditation att det är ett felaktigt sätt att uppfatta världen. I ställer för av ting består världen av enbart händelser, processer och relationer. Det finns ingen kärna eller natur och inte heller något jag bakom fenomenen.

Världen är alltså ett oupphörligt flöde, men vårt språk omvandlar denna ström till skenbart beständiga ting. Sedan fäster vi oss vid dessa tinga och eftersom vi har fäst oss vid dem vill vi att de ska fortbestå. Vår önskan att det i föränderlighetens ström ska vinnas varaktiga företeelser ger därför upphov till otillfredsställelse, frustration eller lidande.

Att vi kan kommunicera med andevärlden är en av spiritualismens sju grundprinciper. Det är en avgörande skillnad i förhållande till den buddhistiska teorin. Om det inte finns någon inre kärna, något jag, då försvinner ju en människans existens helt vid den fysiska döden.

Inom buddhism finns det gudar. Men dessa gudar är i princip som människor fast de lever i en dimension som är lyckligare och utan så mycket sorger och lidande som människornas värld. Gudarna föds och dör också, precis som människor, och de ingår i det eviga kretsloppet reinkarnationen och kan återfödas både som människa, djur eller gud igen, enligt Buddhas lära. Inom spiritualism säger en av grundprinciperna att det finns en kraft större än oss själva, en gudskraft som en del kallar Gud andra kan kalla den något annat. Denna Gud/gudskraft är större än oss men finns också i oss alla, vi är alla del i det gudomliga.

Reinkarnation, att vi återföds i ett kretslopp, är en viktig tanke inom buddhism (och hinduism). I spiritualismen ingår inte den tanke. Spiritualismen har inte tagit ställning i frågan alls. Det finns spiritualister som tror på återfödelse, andra som inte gör det.

Vad är då religion? Är buddhism en religion, är spiritualism en religion? Många buddhister menar att buddhism mera är ett etiskt system som säger hur vi lever på bästa sätt för att slippa onödigt lidande. Människor menar så många olika saker med religion. Många spiritualister i Sverige är organiserade i föreningar, medan det i Storbritannien finns många spiritualistiska kyrkor.

Här på Om liv och död använder jag ordet religion i betydelsen: en lära eller en filosofi eller tankesystem som tar ställning till de existentiella frågorna om liv och död.

Spiritualismens sju grundprinciper:
1. Guds Faderskap
2. Människans Brödraskap
3. Gemenskap med Andevärlden och Änglarna
(Detta är nyckelprincipen till spiritualism som religion)
4. Människosjälens fortsatta Existens
5. Personligt Ansvar
6. Kompensation och Vedergällning av alla goda och onda gärningar som gjorts på Jorden
7. Evig Utveckling öppen för varje mänsklig själ

Om du vill se de sju principerna mer förklarade kan du läsa här på Mia Ottossons hemsida.

Om du vill läsa mer om buddhismens grundtankar kan du läsa om de fyra ädla sanningarna här.

Spiritualismens historia: Oraklet i Delphi

by

Spiritualism betyder att veta att livet fortsätter efter den fysiska döden. En spiritualist vet att vi kan kommunicera med de varelser som gått ur tiden. Det är inget konstigt, inget mystiskt.
Vi består alla av kropp, själ och ande. Vi har alla ande. Vi är alla andliga varelser. Eftersom vi kan kommunicera med varandra kan vi alla kommunicera med andar.
Ja det är klart det är lite enklare när vi är iklädda vår fysiska kropp och vi använder våra fysiska sinnen. Ändå kommunicerar vi ofta mer än endast det vi förmedlar med våra organ. Vi förmedlar, kommunicerar och uttrycker oss också intuitivt, andligt.

Varför säger jag “att veta” att livet/existensen fortsätter? Varför säger jag inte “tro”? Därför att inom spiritualismen och det spiritualistiska mediumskapet jobbar medier med uppdrag att förmedla bevis. Här jobbas inte med att människor måste tro, här är siktet på att få bevis. Många. många som är aktiva i spiritualistiska föreningar och kyrkor har fått uppleva många bevis. Därför handlar det om mer än att tro, det handlar om att veta. Ofta i alla fall.

Människor har i urminnes tider tyckts sig kunna föra samtal med nära och kära som lämnat sin fysiska kropp. Därför är spiritualism både naturligt och uråldrigt. Och evigt.

Ofta talas det om att den moderna spiritualismens historia började med systrarna Fox i USA. De var tre systern från New York som under mitten av 1800-talet upptäckte att en ande kommunicerade med dem via knackningar i väggarna. De tre systrarna är Leah (1831–1890), Margaret (också kallad Maggie) (1833–1893) och Kate (också kallad Catherine) Fox (1837–1892). Vi kommer att återkomma till deras historia i ett inlägg längre fram.

Nu ska vi ta upp ett av de tidiga exemplen på en form av spiritualism, nämligen oraklet i Delphi under 700-taet före vår tideräkning. Det kvinnliga oraklet, också benämnt Pythia, var en institution i Apollons tempel Deli som fanns i mer än tusen år, ända fram till år 393 enligt vår tideräkning.

Oraklet var en kvinna som sattes i trans och på så sätt kunde kommunicera med gudomliga krafter som kunde ge människor råd. Det är en parallell till dagens transmedier, på sätt och vis.

Wikipedia berättar om oraklet:
Pythia eller Oraklet i Delfi, var titeln för ett kvinnligt orakel i Apollons tempel i Delfi[1], en institution som bildades under 700-talet f.Kr. och fortfarande var verksam år 393 e.Kr. då kejsar Theodosios I konsulterade henne. En kvinna som blivit utsedd till Pythia behöll titeln livet ut. Under slutet av 1800-talet gjordes arkeologiska utgrävningar av Pythias tempel, Apollontemplet. En modern teori sprungen ur dessa utgrävningar är att profetissan kan ha andats in giftiga vulkaniska ångor och därmed uppnått ett lätt deliriskt tillstånd för att svara på frågor ställda till högre makter. I Pythias förtempel fanns ordspråk av Greklands sju vise, som till exempel “Känn dig själv” och “Måtta i allt”.

I den grekiska staden Delfi fanns under antiken ett orakel som var språkrör för guden Apollon. Inga greker vågade ta några avgörande beslut i livet utan att först ha rådfrågat oraklet. I nästan 1200 år fanns det ett orakel i Delfi. Oraklen valdes ut bland unga, ogifta lantbrukarflickor i trakten. Dessa flickor bar namnet ”Pythia” under den tid de var orakel. När man ville ställa en fråga till oraklet tog man sig till Apollontemplet i Delfi. Efter att ha lämnat betalning, i form av några dagslöner och en passande offergåva, meddelade man sin fråga till prästerna. De i sin tur förmedlade frågan till oraklet. Man fick alltså inte själv vara närvarande för att höra svaret Pythia gav. Det första hon gjorde när hon fått höra frågan var att upprätta kontakt med Apollon. Det gjorde hon genom att dricka en klunk heligt vatten, sedan tog hon ett par lagerblad (som är en symbol för Apollon) och åt eller brände dem som rökelse. Sedan drog hon sig tillbaka till en helig kammare i templet, föll i trans och började prata. Ibland förmedlade hon sina ord lugnt och stillsamt, andra gånger extatiskt och rasande. Prästerna stod jämte och försökte tyda hennes ord, och förmedlade sedan det hon sagt till den som ställt frågan. Svaren var ofta tvetydiga och väldigt svårtolkade.

Oidipus är en grekisk tragedi från 427 före vår tideräkning. Denna pjäs innehåller den mest kända berättelsen om oraklet i Delfi.

Oraklet gav var spådomen till Oidipus föräldrar då de kom till Oraklet för att spå sin sons framtid. Hon spådde då att han skulle döda sin pappa, kungen, och gifta sig med sin mamma. Oidipus blev av sina föräldrar ivägskickad som spädbarn att dödas för att undvika det öde Pythia förutspått honom men till slut blev det ändå som hon sagt. Tjänaren som skickats att utföra dådet valde att istället förbarma sig över barnet och tog honom till sig som sin egen son, därmed fick Oidipus inte veta vem han egentligen var. Han dödade sin pappa i självförsvar och gifte sig med mamman som då blivit änkedrottning i riket.

Alla kan kommunicera med andevärlden

by

Allt är energier. Alla, varenda en av oss, består av ande, kropp och själ. Vi kan kommunicera med varandra på flera sätt och på flera plan. Allt i världen består av energier, det kan naturvetenskapen intyga. Därför är det inte alls något konstigt att det går att kommunicera med de varelser
som inte längre lever i sin fysiska kropp. Det är inget mystiskt alls. Alla kan kommunicera med den så kallade andevärlden. Eftersom vi alla har ande i oss och kan kommunicera med varandra kan vi kommunicera med andar. Vi är alla andar i en fysisk kropp.

Ja det är klart att det kan vara svårare att prata med någon som inte har en fysisk kropp. Men tänk på att när en människa i en fysisk kropp säger något är det inte alltid det som han eller hon säger med munnen som han/hon egentligen säger. Med vår intuition eller vårt undermedvetna tolkar och förstår vi vad han/hon egentligen säger.

Visst kan en del ha lättare att förstå och uppfatta signaler från de människor som inte längre är i sin fysiska kropp. Så är det. Precis som en del människor har mer musikalitet än andra, kan sjunga renare än andra – har en del människor större förmåga att föra fram vad andevärlden vill säga.

I min bok Beviset har jag intervjuat mediet Mia Ottosson. Här är en del av den intervjun:

Arthur Findlay College i Stansted, utanför London
Arthur Findlay College i England är ett av de förnämsta utbildningssätena i Europa för de som vill fördjupa sina förmågor inom mediumskap och healing. Varje år arrangeras där svenskveckan, en kurs där all
undervisning antingen är på svenska eller översätts till svenska. Jag var där 2016 och min lärare då var Mia Ottosson. Hon är ett svenskt medium som utbildat sig på Arthur Findlay College och hon är den enda från Skandinavien som har certifikat som lärare där hittills.

Hon är en av de bästa lärare jag mött inom mediumskap. Hon får mig som elev att tro på mig
själv, får mig att våga och får mig att växa. Hon fick mig att förstå att det är helt naturligt att kunna kommunicera med de människor och varelser som lämnat tiden.
– Alla har tillgång till andevärlden. Vi är alla andliga varelser och kan alla ha kontakt med andar, både de andar som finns i fysiska kroppar och de som inte längre finns i fysiska kroppar, sade Mia Ottosson på kursen på svenskveckan.

Mia Ottosson och Carina Tanaskovic
Mia Ottosson arbetar mycket tillsammans med Carina Tanaskovic. De två är ett bra team och för dem är det viktigt att avdramatisera kommunikationen med den så kallade andra sidan, andevärlden.

Alla som går kurser och utbildningar i mediumskap vill inte bli eller vara arbetande medium och ha privatsittningar med människor som sörjer anhöriga eller stå i centrum på en storseans för en större publik. Oavsett om någon vill utveckla sig som arbetande medium eller bara vill utveckla sig själv är det bra att gå kurser hos duktiga lärare inom mediumskap.
– Det svåra är inte att få kontakt med andevärlden, säger Mia Ottosson när jag träffar henne för en
intervju.

Kommunicerar via mediets sinnen
Andarna, våra nära och kära som lämnat den fysiska kroppen, måste kommunicera via mediets sinnen. Mediet måste kunna förstå vad de besökande från andevärlden vill förmedla.

Ett exempel: Om en människa som gått ur tiden vill försöka förklara att hen sysslade med japansk svärdsfäktning (kendo) kan anden inte skicka bilder på kendo till mediet om mediet aldrig någonsin sett
kendo. På samma sätt kan det vara svårt att få fram ett namn ifall mediet aldrig hört namnet. Andevärlden kan bara arbeta med sådant som finns inom mediet: minnen, känslor, kunskap och erfarenhet.
– Självförtroendet gör mediet, brukar det sägas, det ligger mycket i det, säger Mia Ottosson.
Ett medium som inte är rädd för att tolka något fel, inte tappar tron på sig själv för ett nej, kan lättare utvecklas.
– Genom egen livserfarenhet kan vi lära oss att förstå andevärlden, säger hon.

Att jobba professionellt som medium passar inte alla, däremot är det både kul och nyttigt för det egna
vardagslivet att utveckla sin medialitet.
– Vi behöver mer medium i vardagslivet, där vi är till för varandra, säger Mia Ottosson.

Mystiskt och upphöjt

Mia Ottosson
En del medier vill göra mediumskapet mystiskt och upphöjt. En del medier hävdar att bara vissa har förmågan att kommunicera med andevärlden och att de själva har haft förmågan sedan barndomen.
Nja, menar Mia Ottosson. Visst kan en del ha varit medvetna om sin förmåga redan från barndomen
men det är långt ifrån alla som börjar på det sättet. Mia Ottosson har inget minne av att ha varit medial
som barn.
– För mig började det 1994 då jag fick healing första gången. Jag hade ingen aning om vad det var
egentligen. Jag fick ett lyckorus efteråt och bestämde mig för att ta reda på mer och fördjupa mig i vad det var, berättar hon.

Hon bodde då i Karlstad och började engagera sig i Karlstads Spiritualistiska förening och hon blev mer
och mer intresserad och 1998 åkte hon på kurs för första gången till Arthur Findlay College. Idag är hon
ett av de mest etablerade och meriterade lärarna i mediumskap i Skandinavien.

Mia Ottosson är övertygad om att alla kan träna upp sin förmåga. Alla är mediala, alla. Varenda en kan
kommunicera med andar även om inte alla vill eller passar för att jobba med det professionellt. Till vardagslivet och till att stödja varandra i livet kan vi alla träna upp vår förmåga, det är Mia Ottosson övertygad om.

Mia Ottosson kan du få tag på via Speak of Spirit.

Denna intervju finns i min bok Beviset – Livet fortsätter efter döden.
Här kan du läsa mer om boken och om du blir intresserad kan du beställa den från förlaget Sodergren Communication.

Besviken på en storseans på Inre Harmoni-mässan

by

Den stora hallen fylldes med förväntansfulla människor. Hallen var fullsatt, så många ville uppleva det stora kända mediet från tv. Storseans då nära och kära som gått ur tiden ska få chansen att förmedla att de finns, fast på ett annat sätt, sedan de lämnat den fysiska kroppen.
– Tänk om min pappa kommer, det skulle vara så underbart, sade en kvinna i kön in till hallen.
– Ska man tänka på någon om man önskar att den kommer? frågade en annan mig i kön.

Jag tillbringade den sista helgen i oktober i år, 2017, på Inre Harmoni-mässan i Solnahallen. Ett event som av en del kallas för Sveriges största sammankomst för New Age. Jag vet inte om jag skriver under på exakt det, men en mångfaldens smörgåsbord inom det andliga fältet är det utan tvekan. Där finns en mängd sierskor och där finns män och kvinnor som förmedlar kontakt med andevärlden, där finns healing av alla möjliga slag, där finns försäljning av kristaller, tarotkort, böcker, rökelser, trummor och mycket mycket mer. Där finns olika kristna grupper, där finns spiritualistiska föreningar och där finns tibetanska religioner företrädda.

Jag köpte en biljett till en storseans med en av det mest kända svenska medierna som är känd från TV. Den här storseansen var den absolut sämsta sådan jag någonsin varit på. Jag inser att jag är bortskämd, för jag väljer noga vilka mediers storseanser jag går på. Jag har varit på många med det brittiska mediet Billy Cook – han är så skicklig, så ödmjuk och sprider sådan glädje under sina storseanser. Han tjänar verkligen andevärlden med stort engagemang och med medkänsla för alla sörjande människor som kommer för att få lite hopp i livet.

Men det här mediet, en av de mer kända i Sverige bjöd inte på mycket glädje. Hen tyckte om att stå på scen och att prata, ja, det gjorde hen. Hen fick fram sex kontakter från andevärlden, vilket tog cirka 25 minuter. Sedan babblade hen på i ytterligare drygt en timme om sig själv och sina tankar om hur allt med andevärlden fungerar.

Jag är så besviken. De sex kontakter från andra sidan som han plockade fram var samtliga personer som var minst 70 år när de gick ur tiden.

Så här gick det till i stort sett med alla sex andar som mediet påstod sig kommunicera. Mediet pekade på någon i publiken och sade:
– Jag har en man som kommer till dig. Han är 75 år, ja du får ta åldern sisådär, den är ungefärlig. Det känns som att det är person som är medellängd, kanske något längre än jag. Han var en person med stark vilja men samtidigt vänlig och lyssnande. Han kunde prata, men också låta bli att prata.

Ja så där luddiga beskrivningar kom mediet med, hela tiden. Och mediet sade aldrig vad den anden hade för relation till den person i publiken som var målet. Och ganska snabbt gick mediet sedan över till att ge ett budskap.

– Du står i ett vägval om något. Om den här mannen vill att du känner med ditt hjärta vad du innerst inne vill när du väljer.

Suck. Suck. Suck. Så luddiga beskrivningar av de andar som påstods komma – och så allmänna budskap.

Mediet hävdade om och om igen att de som kommer från andevärlden kommer alltid och endast när de har ett särskilt budskap till någon. Om någon har en stor sorg är det inte alls säkert att den de sörjer kommer. “Då är nog den sörjande inte redo”, vräkte mediet ur sig.

Va? Det är ju precis tvärtom. När vi sörjer finns det ingen större tröst än att den vi mist kommer och bevisar att han eller hon finns, trots den fysiska döden. Det är mediers stora uppdrag, att visa att livet fortsätter trots den fysiska döden. Och att visa att våra älskade nära och kära som gått ur tiden finns omkring oss fortfarande, bara ett andetag bort.

Men denna tröst till sörjande ville det här mediet inte alls förmedla. Hen ville mest stå på en scen och vara underhållande.

Varför tar jag upp detta? Av flera skäl.
Andevärlden tål att vi är kritiskt tänkande. Andevärlden vill bevisa att de finns. Andevärlden kan med lyhörda medier som inte är totalt uppfyllda av sitt ego förmedla bevis.

Det är väldigt sorgligt att människor som kommer med en sorg blir bemötta på detta sätt. Det är nonchalant och hänsynslöst och utan någon form av medkänsla för alla de som har mist någon ställa sig i centrum på en storseans och säga att andekontakter ska levereras.

Det är nonchalant mot alla som kommer till en storseans och ett hån mot sörjande att inte ställa sitt stora ego åt sidan och ta vara på sin förmåga att förmedla vad andevärlden vill säga till sina nära och kära.

Jag tänker inte lämna ut namnet, för jag vet inte varför hen var i så dålig form. Har andevärlden slutat att komma genom detta medium eller hade mediet bara en riktigt dålig dag? Jag vet inte. Jag tycker det vore ärligare att helt enkelt ställa in en sådan gång. Av respekt för andevärlden. Sådana här luddiga storseanser får människor att sluta tro och tar bort hoppet från sörjande.

Sheri Perl lär föräldrar att kommunicera med barn i andevärlden med bandspelare

by

Sheri Perl har hittat en metod att med bandspelare på en dator spela in kommunikation med sin döda son. Sedan hennes son Danny gick ur tiden har hon fått många starka bevis på att livet fortsätter efter den fysiska döden och att hennes son fortfarande finns, fast på ett annat sätt.

Hon har berättat om sin erfarenhet av att kommunicera med sin son som lämnat tiden i boken “Lost and Found”.

Sedan hon lärde sig att också kunna spela in hans röst och kunna kommunicera med honom på detta sätt upplever hon att hon kommit Danny ännu närmare. I detta videoklipp berättar hon steg för steg hur du kan få kontakt med nära och kära på “andra sidan” med hjälp av en bandspelare på en dator.

För att lyssna på några av hennes inspelningar: besök http://theprayerregistry.wordpress.com

De falska myterna om mediumskap och andevärlden

by

Det börjar finnas en hel del medier idag. Många olika kurser och utbildningar finns det. Och många olika teorier och tankar sprids om andevärlden. En del av dessa falska myter är något som medierna gärna själva sprider: de vill att det ska vara lite mystiskt och speciellt att vara medium. De säger gärna att det är ett kall, något ett medium föds till, de kan säga: “en del har gåvan”.

En del som kallar sig medium har knappt gått någon utbildning, de säger att de är födda med gåvan och är utbildade av universum. Varför det skulle vara så förfärligt att utbilda sig har de sällan någon bra förklaring till.

Ett medium möter människor i kris och i sorg – och det är väldigt viktigt att de kan ta människor och att de har etik.

En del medium har någon utbildning eller kurs men har inte tränat så mycket. Alla duktiga medier är eniga om att det tar många år att lära sig ordentligt. Däremot kan det hända att också oerfarna och nybörjare får fram bra kontakt med andevärlden och kan förmedla bra budskap.

Visst finns det medier som hållit på i många, många år, kanske från barnsben nästan och aldrig gått någon kurs men lärt sig genom att hålla på. Och visst kan dessa ha bra etik, vara duktiga på att höra och förstå vad andevärlden vill kommunicera. Det vore absurt om jag skulle sätta mig till någon slags domare över vem som är seriös och inte.

Däremot har vi rätt att vänta oss seriositet när någon tar betalt för att vara medium i en storseans eller privat sittning.

Det är rörigt på fronten av medier, det kan nog alla som varit med i den världen vara överens. Där ute finns många som kallar sig medier – och nog skulle “branschen” må bra av att alla som på olika sätt arbetar för det spiritualistiska kunde kommunicera sinsemellan lite mer och slå fast en del etiska regler.

Det finns en del falska myter i omlopp om andevärlden (jag använder ordet andevärlden för de medvetanden som lämnat sin fysiska kropp och nu existerar på ett annat sätt, i en annan form, dimension).

Falsk myt: Andar kan fastna och inte komma vidare
Det är alltså falsk.
Den som avlider lämnar sin fysiska kropp. Och då kan han eller hon inte fastna emellan andevärlden och vår värld. Antingen är en människa fysiskt levande eller i andevärlden.

Falsk myt: En del andar kan inte komma in i ljuset
Nja, då måste vi bestämma vad som menas med ljuset. Ofta menar den som säger det inget annat än “andra sidan” eller andevärlden. Eller så är det en rest av det konservativa kristna lärorna om att en del kommer till himlen och andra till helvetet.
Alla kan komma till gud, Gud eller den stora livskraften. Det som ligger bakom tillvaron är kärlek. Alla är älskade och kan komma dit. Om det är en utveckling för de som gått ur tiden när de kommer till andevärlden, det vet vi inte säkert. Det kan vara så. En del andar berättar det genom trans-medier och i fysiska seanser. Läs gärna Silver Birch-skrifterna.
Kanske tar det tid för en del att komma till försoning med sig själv, det vet vi inget om.
Kanske föds en del igen. Det vet vi inget säkert om. Det kan vara så.
Vad vi däremot bör förstå är att den som lämnat den fysiska kroppen och så kallat “dör” också lämnar tiden. Existensen i den så kallade andevärlden är inte uppbyggd på samma sätt som vår existens med tid och rum.

En falsk myt: En sörjande som går till ett medium kan inte vänta sig att den som saknas ska komma igenom
Om en förälder förlorat ett barn och går till ett medium och den som kommer igenom är en farfars mor eller farfars granne på landet är det nästan hånfullt mot den sörjande.
Förr sade många medier “att det inte går att beställa vem som ska komma”. Det handlar inte om att beställa. De som vi älskar och som lämnat tiden finns nära oss, bara ett andetag bort.
Om du går till en privat sittning till ett erfaret medium då kan han eller hon känna av många av de avlidna som hör till dig. Däremot är det svårt att förvänta sig något särskilt på en storseans.
På en storseans kan mediet inte gå in på djupet med varje deltagare.
Sörjer du någon mycket: gå till ett duktig medium på en privat sittning.

En falsk myt: Bara en del har gåvan
Alla är vi andliga varelser och eftersom vi alla kan kommunicera kan vi alla kommunicera med det andliga.
Visst: en del kan ha en mer utpräglad förmåga att förstå när andevärlden kommunicerar. Men alla kan träna upp det. Däremot passar inte alla till att vara medier. Men att lära sig kommunicera med sina nära och kära som är på andra sidan, det kan alla.

Hör en pojke från andra sidan prata med sin mamma

by

Sonia Rinaldi är en brasiliansk forskare som i många år lyckats fånga röster av människor som gått ur tiden Hon har hjälpt många föräldrar som mist ett barn att kommunicera med detta barn.

Sonia Rinaldi var en 600 deltagare i en stor konferens om livets efter detta, The AREI Symposium, som hölls i september i Phoenix i Arizona i USA. Under konferensen berättade Sonia Rinaldi om sitt arbete och sin forskning. Under tiden hon var på konferensen träffade hon en kvinna som ett och ett halvt år tidigare hade förlorat sin tolvårige son Brandon. Sonia Rinaldi kände att hon ville hjälpa kvinnan och hon lyckades få sonen att tala med sin mamma. Samtalet mellan sonen på andra sidan och mamman som är i detta fysiska livet spelades in.

Denna händelse var bara en av flera liknande som utspelade sig under konferensen. Nu har Sonia Rinaldi samlat dessa händelser i en 28-sidors rapport digitalt där också 17 inspelningar finns med.

Här kan du läsa rapporten och höra tolvårige Brandon tala från andra sidan och flera andra.

Här berättade Om Liv och Död tidigare om Sonia Rinaldis forskning.